- mina tankar om sporten
Agility är ju, som säkert de flesta vet, en hundsport som går ut på att föraren ska lotsa hunden genom en hinderbana så snabbt som möjligt. Alla raser, även blandraser, får tävla i agility, men hunden måste ha fyllt 18 månader. För att kunna träna agility måste man kunna ha hunden lös på planen eftersom det inte är lämpligt att träna några hinder med koppel på - det finns nämligen risk att kopplet trasslar in sig i hindret och hunden skadar sig. Det är bra om hunden har växt klart i kroppen innan träningen börjar på allvar, därför brukar man rekommendera att hunden fyllt minst ett år för att då gå kurs.
Det finns ganska många fördomar när det gäller agility. Tvärtemot vad många tror kan man inte köra en bana vid första träningstillfället, utan det gäller att sakta men säkert bygga upp en hindersäkerhet hos hunden. När hunden har blivit så säker att den kan ta alla hinder, ett i sänder, (oberoende på vilken vinkel hunden kommer in mot hindret), då kan man sätta ihop flera hinder i rad, och så småningom eventuellt prova på att köra en bana. Om man är noggrann med den grundläggande träningen har man mycket gratis senare i träningen och när det kommer till tävling.
Anledningen till att många som tränar agility har bråttom och forcerar träningen, tror jag kan vara att det ser ut att vara så enkelt att ta sig runt en bana. Men tänk på hur mycket träning det ligger bakom för att det ska se så där enkelt ut! Vid inlärning av t.ex. lydnadsmomentet apportering ser man att bäst resultat oftast nås när man delar in momentet i flera delar och sedan sätter ihop delarna till ett helt moment. Samma princip gäller även för agilityträning!
Ofta möter jag som instruktör på människor som provat på agility på egen hand (vilket naturligtvis inte behöver vara fel), men som på så sätt har fått rädda hundar som inte vill gå i närheten av hindren över huvud taget. Gungan brukar vara ett exempel på ett sådant hinder som kan skrämma hunden om den inte tränas in på ett lugnt och metodiskt sätt.
En hund som får en bra hinderinlärning med positiv förstärkning, brukar bli både snabb och säker på banan. När väl hunden är säker på hinder, ja, det är då agilityn börjar på riktigt. Det är nu man kan träna på att svänga och styra hunden. Det är verkligen en kick när man lyckas uppnå den där härliga känslan som man får när allting stämmer och det känns som att man nästan styr hunden enbart med tanken, känslan av att "vara ett" med hunden på plan!
Det finns många fördelar med att träna agility: kontakten mellan hund och förare förbättras, hunden lär sig ta egna initiativ och får på så sätt ett bättre självförtroende, hunden (och föraren!!!) får motion, det är en fantastisk gemenskap mellan ekipagen ute på tävlingarna, och det är otroligt roligt!
Agility passar de flesta raser och människor. Det är inte bara småflickor (som många tror) som kan träna agility, utan på tävlingsbanorna ser man förare i alla åldrar, den äldsta som tävlar just nu är en man på 72 år. Många av tävlingsekipagen är dessutom mycket framgångsrika i t.ex. lydnad och bruks, så det går utmärkt att kombinera agilityn med andra grenar.