Räddning

Lördagen den 31 januari 2004
Lördagen den 31 januari 2004 var jag, och Annelie med Tigra, på Räddningsverket i Rosersberg med för att prova på räddning. Jag tyckte om det direkt! Efter en liten genomgång och introduktion gick vi ut i ruinstaden och tränade på att gå i den ojämna terrängen. Det var svårt eftersom det var så himla mycket snö och givetvis var det tögrader denna dag, vilket betyder att Alice hade ungefär två kilo kramsnö på varje ben. Stackarn, hon kunde knappt gå, men Alice skulle aldrig komma på tanken att ge upp så hon kämpade på! Det var verkligen spännande att ”vara på uppdrag” i ruinstaden och springa runt med hjälm med texten ”räddningshundförare” och ficklampa...

När vi knatat runt en stund var det dags för nya övningar. Vi skulle gå upp för en brant stålgallertrappa, in i en kolsvart container och ner för en trappa i mörkret och ut igen. Alice tvekade lite inför den mörka trappan, tills jag kom på att det kanske berodde på att jag bländat henne i ögonen med ficklampan... Nu var det dags att träna på lyft. Alla förare måste kunna lyfta alla hundar, men idag nöjde vi oss med att lyfta våra egna hundar. Vår ledare visade hur man skulle lyfta, men sa till mig att jag inte behövde göra så utan bara stoppa henne i bakfickan... Ibland är det bra med en liten hund! Sju kilo pudel eller femtio kilo rottweiler...

För att träna mörker gick vi in i ett trångt rör som kändes jättelångt. För att försvåra lite låg det träpall på marken som vickade lite när man gick där. Efter man gått igenom röret kom man fram till ett kolsvart skyddsrum Där satt vi med alla åtta hundar i cirka fem minuter för att se hur hundarna reagerade på varandra och mörkret. Det gick hur bra som helst!

Gissa om Alice var trött när vi kom hem efter detta äventyr! Jag fick bära henne in från bilen. Inte för att hon var fysiskt utmattad utan för att hon var helt slut av alla nya intryck.

Torsdagen den 5 februari 2004
Ikväll var vi på anläggningen Viktoria i Uppsala och tränade. Det hela började med att vi förare fick se en film om hur man ska träna in söket som är så viktigt för räddningshunden. Det var en jättebra och inspirerande film. Efter filmen gick vi ut på området och körde miljöträning. Upp och ner för gallertrappor, in i en mörk tågvagn, skicka in hunden i ett mörkt rör, gå på hala ytor som plåt och is.

Jag är så imponerad över Alice! Hon är så tuff och orädd. Jag upplever att vi fått så bra kontakt på sistone när vi tränat mer än vanligt. Hon lyssnar jättebra på mig och är pigg och alert på övningarna, men avslappnad när vi har genomgångar. Hon bryr sig inte heller om de andra hundarna.

Vi har lagt ner räddningen!
Insåg vilken energi som måste läggas på träningen! I och med att jag vill satsa på agilityn har vi inte den tid som krävs. Dessutom visade Alice lite rädsla mot de manliga figuranterna. Om en hund visar rädsla på träning - hur blir det då i en skarp situation?! Det skulle nog inte hålla.
Nä, nu är det agility som gäller!